Bea

Igår var jag ledig. Idag har jag jobbat tre och en halv timme bara och sedan tränat efter det. Äntligen börjar jag känna mig som en människa igen. Jag tänker, jag känner och jag lever. När jag jobbade som mest var jag som en zombie. Känslan jag har nu är både skön och stressande på samma gång. Jag vet att om jag är såhär avslappnad jobbar jag för lite. Men det är ju så treeeevligt att känna sig levande!

Men räkningarna ska likafullt betalas. Drömmar ska uppfyllas. Detta går ju inte. Mer jobbtimmar måste in. Får väl vakna upp ur den här sköna bubblan och försöka fixa det helt enkelt. Jupp, så måste det bli!