De får visst inte mitt blod ...

Jag jobbar. Mellan jobben försöker jag leva. Träna, ligga i solen och få i mig mat. Nästa vecka har jag ledigt i tre dagar. Min älskade sambo har då fått semester. Så det enda jag vet är att något ska vi göra under dessa dagar. Den lediga tiden ska tas tillvara på. Det är viktigt. Frågan är bara vad vi ska hitta på. Det är ännu oklart.

 

Jag har förresten gått upp i vikt. Hur mycket vet jag inte, vågen här hemma funkar inte som den ska. Men det syns på min kropp. Glappet mellan benen är så gott som borta. Lite mer former har jag nog fått också. Ser friskare ut. Mitt mål har ju varit att gå upp så mycket i vikt att jag får bli blodgivare och hjälpa andra. Men jag googlade på det idag och insåg att jag förmodligen aldrig kommer få ge blod oavsett. För med min diagnos får man inte det för man vill inte riskera ohälsa hos givaren. JAHA?! Känner mig besviken. Ungefär som att säga att min kropp aldrig kommer fungera som en normal människas. Vill inte tro det.

 

Jaja. Det får väl räcka med att jag känner att jag mår bra då. Att jag ser normal ut och fungerar normalt. Mer bevis än så får jag nog inte. Tyvärr. I vilket fall som helst är det häftigt att jag kan fungera normalt. Visserligen innebär det ju att jag får avstå från mycket gott. Men ändå, egentligen borde jag nog må sämre. Men jag är glad för att jag inte gör det såklart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0