Inget annat än trötthet

Gräsänka på nytt då sambon är på en annan kurs denna vecka. Jag har varit ledig idag men sysselsatt mig med att handla några sista julklappar och lite mat. När jag kom hem fick jag någon form av yrsel som har hållit i sig sedan dess. Vet inte om alla intryck blev för mycket eller vad det var?

Och jag är trött, så trött. Men det är bra att jag är trött. Jag orkar inte känna, inte sakna sådär vansinnigt mycket som jag brukar. Dock så undrar jag när tröttheten ska gå över. Den, tillsammans med en envis lätt förkylningskänsla, har suttit i åtminstone sedan höstens intåg. Grymt irriterande faktiskt.

För nån natt sedan hade jag en dröm. Jag drömde att jag var på ett sjukhus och hade en läkare som var rätt sträng mot mig men samtidigt så märktes det att hon brydde sig väldigt mycket om att jag skulle må bra. När jag vaknade så saknade jag henne, hur kan man sakna någon som aldrig ens funnits annat än i ens hjärna? Antar att drömmen bottnade i att jag önskar att någon faktiskt ska försöka få mig att må bra och ställa de rätta frågorna för att få mig att prata om allt jag funderar över.

Jag är egentligen inte orolig. Tror inte jag är allvarligt sjuk eller så. Men det vore ändå skönt att ha ett svar på varför jag inte hjärnan hänger med på samma sätt som den gjorde förut, och varför kroppen inte klarar av att sitta still någon längre tid längre. Jag är en sämre version av vad jag har varit helt enkelt och om än det fortfarande är en helvetes grym version så är det inte det bästa JAG kan vara. Jag hoppas att jag snart kan få tillbaka skärpan och min fighting spirit. Då kommer jag vara ostoppbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0