Bea

Den senaste tiden har jag funderat en del på det här med barn. Och för att förtydliga den meningen så menar jag inte att jag funderat på att skaffa barn. Istället har jag funderat på om inte människans drift att föröka sig är den största miljöboven. Huruvida man sopsorterar rätt eller inte känns som ett ganska litet problem i jämförelse med konsekvenserna av att sätta ett eller flera nya liv till jorden.

 

Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne, för "barn är ju det bästa som finns" enligt många. Men visst finns det mer än tillräckligt med människor på jorden som det är? Vill man gärna ha ett barn är väl det bästa att adoptera ett som redan finns och som inte har några föräldrar eller någon trygghet. Det måste väl ändå vara bland det mest oegoistiska man kan göra.

 

Problemet med växthuseffekten och allt det där är ju egentligen inte att vi lever som vi gör, utan att alltför många människor lever på samma sätt. Så att sluta föda fram ännu fler liv som ska leva på det sättet vore väl rätt klokt om man ska se det krasst. Nu vet jag ju att det aldrig kommer att bli så eftersom att så många verkar tycka att ett liv utan graviditet och barn inte är något liv.

 

Men en sak jag kan göra är att göra ett eget val. Och för min del innebär det att om jag någonsin känner en längtan efter barn så vill jag adoptera ett.